GamerGate.

Gillar inte att extrema feminister, så som den självklara kandidaten Anita Sarkeesian med flera, fortfarande försöker styra GamerGate-konflikten till en kvinnohatande riktning. Det var inte en hatisk rörelse. Den handlade om att speljournalistisk, som tyvärr, precis som sportjournalistik har varit, många gånger var korrupt - där det var vanligt med mutor för ett högre betyg, mer annonserat eller bara mer omtalat.

Droppen blev dock när en kvinnlig spelutvecklare spretade på benen runt omkring speljournalister, för att... Ni vet, lyckas bättre i karriären. Kanske är det därför feminister från början hade en så negativ ståndpunkt på den löst sammansatta rörelsen - som egentligen bara hålls ihop av ett gemensamt intresse: spela datorspel.

Då började sexism kastas överallt, kring de flesta spel, och de flesta spelare blev kallade för sexister. Tänk att spelare runt hela världen blev arga och sa ifrån, flämt! Vilket de förstås gjorde, många på ett bättre sätt än andra. Precis som bombhotet mot ett GamerGate möte, fick även feminister mottaga mord- och bombhot. Det var väldigt hektiskt.

När teve- och datorspel var relativt nya, kunde man läsa om och det var även allmänt accepterat att spel kunde göra dig våldsam. Trots att det tills dagens datum saknas bevis på att fiktiva historier kan påverka personer till sexistiska eller våldsamma handlingar. Det positiva under denna tiden var att speljournalister var på spelarnas sida, de tog striden mot falska anklagelser tillsammans med spelarna. Och idag är de flesta rykten om att ens våldsbenägenhet ökar av att spela våldsamma spel eliminerade.

Skillnaden på min lilla historielektion och idag är att idag är speljournalisterna emot deras läsare. De flesta journalister verkar ta sida med de extrema feministernas anklagelser om att spelare idag är eller kommer bli sexistiska bl.a. pga. "sexiga fiktiva kvinnor", ungmö i knipa eller den stora delen manliga huvudroller.

Motståndet mot GamerGate är bara en upprepning av historien, precis som spelarna fick rätt till slut - våldsamma datorspel gör dig inte våldsam - så kommer även spelarna vinna striden igen. Denna gången mot PK, den extrema feminismen och vänsterpropaganda.

----------------------------------
Varför jag kom in på detta idag: http://alturl.com/srhsz
Zoe Quinn, kvinnan som spretade på benen: http://alturl.com/qwaxr
Anita: http://alturl.com/xzqwu
Bombhot mot GamerGate: http://alturl.com/y8xxi
Milo Yiannopoulos om GamerGate: https://youtu.be/r3r0atokQvc
Christina Hoff Sommers om GamerGate. https://youtu.be/6e_jTwA_rg0

Svälter ihjäl sig, utan animalier.

Huh!? Kan man svälta ihjäl sig utan animalisk föda? Geez.

800 kalorier per dag, med eller utan animalier är ju absurt. Du kan leva på coca-cola och oreos och kalla dig vegan, oavsett så är det hälsomässigt fortfarande helt idiotiskt. Som tur var lärde hon det efter ett år och började då introducera fisk i dieten. Det är inte klart i artikeln om hon ökade sitt dagliga kaloriintag eller om hon ersatte fisken med de nyttiga grönsakerna, synd.

Och angående de hemska dödshoten från elaka veganer.. Alltså detta ser vi ju hela tiden numer, inom alla "grupper". En så god sak som att vara vegan kan helt plötsligt få någon att agera som hormonstimmiga 12åringar spelandes Call of Duty på Xbox. Goda feminister som helt plötsligt kallar alla som kritiserar Anita Sarkeesian för misogyner -> gamers som skickar dödshot till Anita. Goda vänsterkamrater kallar kritiker av immigrationen för rasister osv. Självklart tycker jag inte om ett sådant beteende, det är kontraproduktivt och helt ärligt väldigt ignorant. 

Jag tror att anledningen är alla safe-zones, TW-varningar och (efter Charlie Hebdo) den välmenande men misslyckande censuren. Denna bubbla av falsk trygghet från kränkningar får de godaste och mest välmenande bland oss att ibland helt tappa fattningen då någon annan har en åsikt utanför sagda bubbla.
---------------------------------------
Rörig text, jag vet, snälla kränk inte mig.

http://nypost.com/2015/11/04/my-vegan-diet-almost-killed-me/

Arbete åt alla, en utopi?

Väldigt glad och positiv över den nya trenden att fler och fler skriver om medborgarlön/basinkomst. Idag läste jag Malin Ekmans artikel i Expressen: Medborgarlön allt mer realistiskt instrument*. Hennes utgångspunkt i debatten är att det inte längre är (/borde vara) främjare av basinkomst som är öppen för hån - tanken om att det finns eller kan skapas jobb åt alla är en förlegad utopisk tanke. I takt med att den tekniska arbetslösheten ökar, försvinner fler och fler jobb. Detta är jobb som en del politiker tror går att ersättas av nya jobb. Visst, vi har sett en minskning av industrijobb* och en ökning av tjänstejobb*, men det räcker uppenbarligen inte*.  Arbetslösheten ligger idag på ca 7%, det är alltså runt 350 000 arbetslösa i Sverige.

Så, nu har jag kastat runt lite siffror för er. Ser ni dem? Samtidigt som detta är en realitet lovar den största delen av våra politiker att vi kan skapa jobb och minska arbetslösheten, något som vi sagt i Sverige sedan 70-talet. Det är dags att inse hur läget ser ut och förstå att politikernas gamla jargong inte håller. Den hjälper inte. Det går inte att skapa fler jobb om inte behovet av produkter ökar, vilket inte lär hända snart då produktionsnivån ökar drastiskt med hjälp av teknikutvecklingen.

Verkar som om vi kan tänka oss två val nu, antingen fortsätter vi tro på att politiker (magiskt) kan börja skapa jobben eller så kan vi införa basinkomst.


* http://www.expressen.se/debatt/medborgarlon-allt-mer-realistiskt-instrument/
* https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3243872
* http://www.hd.se/nyheter/ekonomi/2007/03/28/stark-okning-av-antalet-tjanstejobb/
* http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Arbetsloshet/Arbetsloshet/